Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i minnets fjärran, att den aldrig för andra gången
kunde fresta en man, sådan som Magnus Brandt
nu blifvit. Vid ett besök på Elfshammar hade
han en gång hört, att den sista kvinna, som
tändt hans kärlek, blifvit gift med en
ämbetsman i Stockholm. Utan att blinka hade han
mottagit denna njdiet, och redan följande dag
ägnade han den icke en tanke.
Så lefde Magnus Brandt, och vid sidan af
honom gick hans äldsta dotter sin väg mellan
köket, skafferiet, matsalen, mangelboden,
bakugnen och visthusboden som förr. Om Cecilia
i tysthet längtade bort som fadern och drömde
om annat än hushållets släp och enahanda,
så talade hon dock aldrig därom i hemmet.
Tidigt hade hon utvecklat sig till en
mönstergill husmor, och hennes rykte i trakten var
stort. Det sades om henne, att hon erinrade
om mormodern, gamla hennes nåd på
Malm-hvttan, som ännu vid sjuttio år efter mannens
död skötte gods och folk som en karl och
aldrig tålt en inspektor mellan sig och folket.
En viss myndighet hade kommit öfver Cecilias
väsen, och hennes sätt fick något af den
lugna bestämdhet, hvilken man ofta finner hos
dem, som vant sig vid att deras befallningar
kunna räkna på att bli åtlydda. Hennes tröst
utom hemmets murar var den nära vänskap,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
