Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon slutit med kyrkoherden Stadius’ äldsta
dotter Henrika, en from, stilla flicka af hennes
egen ålder, med hvilken hon gjort bekantskap
under konfirmationstiden och allt sedan trofast
hållit af. I trots af faderns uttalade
obenägenhet för denna förtrolighet. hvilken han fann
olämplig mellan hans dotter och en ofrälse,
hade Cecilia med den stillsamma energi, som
var henne egen, förstått att i denna punkt
sätta sin vilja igenom, så att förhållandet mellan
de båda väninnorna fick utvecklas i ro. Ofta
nog åkte hon själf öfver till prästgården, och
då hon var angelägen, att väninnan ingenting
skulle ana af faderns motstånd mot deras
förtrolighet, genomdref hon äfven, att mamsell
Henrika mer än en gång bjöds till herrgården,
stundom för en särskild dag, stundom, som
seden var, på flere dagar eller till och med
veckor. Dessa dagar voro Cecilias gladaste.
Och när väninnorna ej kunde träffas, utbytte
de bref, långa, allvarliga bref om lifvets viktiga
frågor och hvardagens små bestyr, om öm
vänskap och tvifvel på vänskapens varaktighet.
Men tillika innehöllo de löften om, att hvad
än skulle hända, aldrig skulle de band slitas,
som förenade två kvinnohjärtan, hvilka
ingenting högre önskade af lifvet än denna rena
vänskap, som af ingenting kunde grumlas. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
