Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Helst lockade hon dock fram visorna, ty mest
af allt älskade hon dem. Karin visste, hvem
som kunde visan om Valleman och visan om
liten Kerstin, hvem som brukade sjunga
långlåtarna vackrast ute i skogen, och hvem som
kunde sången om Malcolm Sinclair med de
många verserna. Ville ingen annan sjunga, så
sjöng Karin själf. Ingen hade lärt henne. Men
hon hade själf funnit, att hon hade röst, och lärt
sig använda den. Alla de andras visor kunde
hon och flere till. På den låga mahognyhyllan
bredvid den gamla clavecinen hade hon hittat
andra visor än dem, hvilka sjöngos i bygden,
och under mamsell Agdas tid hade hon
nödtorftigt fått lära sig noterna samt konsten att
på klaveret spela en enkel melodi. När far
var ute på gärdena och ingen kunde höra
henne, då satt Karin och tog ut de gamla
visorna, som modern hade sjungit, på
tangenterna. Därför kunde hon sjunga:
Unga flicka, i din vår,
bind dig myrtenkransen,
dansa, medan du det får,
snart är du ur dansen.
Eller också
Det är så skönt om våren
att under lek och ras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
