Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där har du gått och gräft ner dig i sorg och
grubblerier, och när jag såg dig, sedan salig
hustru din, min dotter, dött, då hade jag ondt
af dig. Ty sorgen skall göra karl af en man,
och gör den inte det, så gud hjälpe oss alla.
Hade den det gjort, då hade du skaffat dig
själf en hustru i huset och flickungarna
en mor. Då hade du inte behöft gå och
chagrinera och spekulera, och hade så skett, då
sutte du inte nu här och visste dig ingen
lef-vande råd.
Detta var nu att röra vid Magnus Brandts
allra ömmaste punkt. Därför flammade han
upp och svarade:
— Det kan aldrig vara min nådiga
svärmors mening...
Längre kom han icke. Ty gamla hennes
nåd afbröt honom. — Hvasa? Kan det inte vara
min mening, det jag säger? Tror han, jag sitter
här och pratar i vädret? Svara mig nu som en
karl och sitt inte där och huttla som en käring.
Magnus Brandt bet ihop tänderna för alt
icke förgå sig. Därpå fortfor han, fast och
be-stämdt:
— Jag trodde, att den, soin själf fostrat
upp barn och skött gård och hus ensam och
med heder, skulle förstå, alt äfven en man kan
ha nog med sina minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
