Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Har far sagt det?
— Ja.
Sara frågade ingenting mer. Med en min,
som om hon tvått sina händer, steg hon
långsamt utför trappan, och Karin gick vidare fram
till gröna gästrummets dörr.
Där steg hon in och blef först stående vid
dörren utan att kunna säga något.
Det ansikte, Karin nu mötte, var så olika
med det hon förut sett, att hon först icke kunde
hämta sig från sin öfverraskning. Ännu mera
förvirrad blef hon, när den sjuke icke yttrade
någon förvåning öfver att se henne, endast log
med muntra ögon, som hade han väntat hennes
besök och gladt sig däråt.
— Far har sagt, att jag skulle komma, sade
Karin som en förklaring.
Den unge mannen fortfor att le emot henne,
log åt hennes förvirring, log åt sig själf, emedan
han låg där som sjukling, log åt hela denna
situation, hvilken kommit så plötsligt.
— Jag visste, att ni skulle glädja mig med
ett besök, fortfor den unge fänriken. Jag har
själf bedt om det.
Ännu mindre förstod Karin. Hvem hade
han bedt? Hvarför hade han gjort så? Hvad
ville han henne?
Den unge mannen insåg, att han gjort den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
