Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I faderns hela väsen och uppträdande låg
något af behärskad upphetsning, som gjorde
Karin rädd. Nu när hon och fadern blifvit
ensamma, föreföll det städse Karin, som hade hon
blifvit satt att vaka öfver den gamle, och hon
kunde sörja öfver, att han så sällan och så
kort talade med henne. Hvar sin väg gingo
de i det stora, öde huset, som syntes så tomt
nu, när Cecilia var borta. »Hvad har händt?»
frågade hon sig. »Hvad kan det vara? Hvad
kan posten ha medfört i dag? Och hvarför
kommer icke Cecilia?»
Drifven af en obestämd känsla af ängslan,
kunde Karin icke förmå sig att så tidigt som
vanligt gå upp till sig för att söka hvila. I
stället flyttade hon förmakslampan in i lilla
kabinettet, där hon förr sällan plägat sitta, och
på moderns sybord bredde hon ut det stora
tapisseriarbetet, på hvilket hon arbetat
alltsedan höstens början, och som skulle blifva
öfverraskningen till far på den stundande
julaftonen. Mönstret föreställde en hjort, som
till hälften sjunkit ned i ett dunkel af svarta,
gråa och bruna schatteringar, kring hvilka höjde
sig de tunga kronorna af gröna ekar. Detta
svarta, gråa och bruna skulle föreställa ett kärr,
och ur ett grönt buskverk till höger störtade
ett par jakthundar fram, färdiga att kasta sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
