Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter samtalet med Sara återstod för Magnus
Brandt ännu en plikt att uppfylla. Att dottern
inlåtit sig i en kärleksförbindelse var redan i
och för sig betänkligt nog. Han visste
emellertid, att älskande, som icke kunna få råkas,
pläga meddela sig med hvarandra genom bref,
och ehuru Magnus Brandt i det längsta ej ville
tro, att hans dotter glömt sig ända därhän,
fann han det dock klokast, om han äfven i
denna punkt skaffade sig visshet. Att Sara
härom sagt sig ingenting veta, lugnade ingalunda
den bekymrade fadern, och att direkt fråga
dottern, förbjöd honom både
grannlagenhets-känslan och eftertanken. »Bäst är att ej väcka
den björn, som sofver», tänkte Magnus Brandt.
Ännu mindre kunde det falla honom in att
i en så ömtålig sak, hvilken rörde familjens
heder, skaffa sig visshet genom att utfråga
Fiskar-Anders, hvilket eljest legat nära till hands. En
sådan förtrolighet kunde vara på sin plats med
gamla Sara, hvilken intog sin särskilda
ställning i huset, men passade icke att utsträcka
längre ned på den rangskala, hvilken strängt
och noga uppehållits i alla tider. Magnus
Brandt föredrog både för sin egen skull och
för dotterns att lita på sig själf och ej inblanda
främmande. »Har brefväxling ägt rum, måste
brefven finnas kvar», resonerade han. Därför
13. — Karin Brandts dröm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
