Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gick han i hemlighet upp på dotterns rum och
företog en formlig husvisitation, genomsökte
garderob, hyllor och lådor, ja, till och med det
lilla skrinet af rosenträ, som stod på byrån.
Då han intet fann, gick Magnus Brandt lugnad
ned, och det var ej utan, att han blygdes inför
sig själf för sin öfverdrifna misstänksamhet.
Denna husvisitation hade kunnat gå lätt
och obemärkt för sig. Ty på förmiddagen
var Karin icke hemma, och hvart hon gått,
visste ingen. På morgonen hade hon nämligen
mött Fiskar-Anders, när han kom från samtalet
med brukspatronen, och af honom hade Karin
fått höra, hvad som händt honom, därför att
han varit beskedlig och dum och gått olofliga
ärenden åt andra. Karin fick gråten i halsen,
därför att hon gjort så mycket ondt, och kom
i samma stund att tänka på sina kära bref.
Som en bjälp från höjden föreföll det henne,
att fadern icke frågat efter dem. När hon så
kom in i förstugan hörde hon ditin faderns
vreda röst, när han förhörde gamla Sara, och
utom sig af fruktan sprang hon upp på sitt
rum, tog fram alla brefven ett efter ett,
räknade dem noga och stack dem sedan ned
i klädningsfickan, som blef tjock och tung.
Hur det gick, och hvad som än måtte hända,
brefven måste hon rädda. Det var ju det enda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
