Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Farväl nu, lilla älskade syster, och skrif
till mig om allt, hvad du vill. Vore jag hos
dig nu, tycker jag, att vi skulle kunna vara så
mycket mer för hvarandra, än när vi gingo
hemma och tego, hvar och en med sitt.
Din syster
Cecilia.»
Ännu mera ensam känner sig Karin, när
hon läst detta bref, och vet att systern ej kommer
tillbaka. Mycket ger det henne att tänka på,
och mest grubblar hon öfver, hur det skulle
vara, om hon kunde göra som Cecilia och
komma bort från alltsammans. Men skrifva
och förtro sig till henne kan hon icke. Därför
skrifver hon blott om fadern, och det som rör
honom, men ingenting om sig själf. Icke heller
till Sigfrid kan hon skrifva om detta, som
trycker henne. Gjorde hon det, skulle hon
dag och natt blott betunga honom med sin
sorg, och hon skulle ändå ej kunna hjälpa.
Så omöjligt, omöjligt, omöjligt synes henne allt.
Af hvad Cecilia skrifver, förstår Karin, att
fadern tiger med allt, och att dagligen ske ting,
hvarom hon af honom ingenting får vela. Förr
har det aldrig fallit henne in, att fadern skulle
kunna tala med henne om sådant. Nu känner
hon, att det blifvit så, emedan han grämer sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
