Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfver henne liksom öfver systern. Och när
hon hör, att fadern icke kan förlåta systern,
som dock ingenting annat gjort än motsatt sig
hans vilja, då vaknar en ny skräck inom Karin.
»Far kommer aldrig att förlåta mig», tänker
hon. »Allt ondt tror han om mig.»
Karin fruktar fadern, men på samma gång
älskar hon honom som aldrig förr. Det är
som om hans vrede, hvilken hon känner hvila
öfver sig, ökade hennes kärlek. Hon gör allt
hvad hon kan, och allt hvad hon vågar, men
Magnus Brandt synes icke märka något. Tysta
förflyta måltiderna, och numera går han sällan
ut. Nästan hela dagarna tillbringar han på
sina rum, och hvad han där gör, vet ingen.
Men går man förbi hans dörr, hör man hans
steg trampa golfvet därinne, och från gården
kan man se, hur han länge står grubblande
vid fönstret, där termometern hänger.
Blott när Fabian Skotte kommer, klarnar
han upp och blir sig lik som förr. Stram och
putsad, med halsduken i prydlig knut och
peruken framkammad i sirliga husarkrokar under
tinningarna sitter han till bords, och allt det
bästa huset förmår skall bullas upp. Fabian
Skotte är älskvärd, som om ingenting händt,
och Karin undrar öfver, att han icke synes
sörja Cecilia. Vänlig och godlynt kommer han,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
