Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När hon kommer fram till berget, går hon
icke upp för branten. Rundt omkring
klipporna går hon, och i mossan vid bergets fot
sätter hon sig ned. Genom tj^stnaden hör hon
en k3rrkklocka, som ringer. Höstluften är klar
och blå.
Sakta går Karin hemåt igen, och när hon
så gör, märker hon, att inom henne skett en
stor förändring. Hennes oro är borta, och hon
vet, att för henne finns blott en väg att gå.
Utan att hon gjort sig reda därför, har hon
böjt sin vilja frivilligt under ett tungt kraf, och
det synes henne, som hade hon aldrig känt
sig bättre till mods än nu. Så lätt har allt
blifvit inom henne, så ljust, enkelt och klart.
Hon ser bruket på afstånd, smedjorna,
kolhusen, bostäderna, och det är som om
människorna, hvilka arbeta och bo där, kommit
henne närmare. Hon går fram öfver spången
och ser gården med dess brutna tak genom
lönnarnas dunkelröda blad. Hon vet, att här
skall hon lefva och verka. Här hör hon hemma.
Här skall hon dö en gång. Stort och
underbart blir henne alltsammans.
Som om hon börjat på utförandet af en
helig handling, så känner Karin sig till mods.
Nu lämnar hon spångens bräder och hör
trädgårdsgångarnas sand knarra under sina fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
