Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flesta, hvilka mindes lilla fröken Karin,
längesedan gått bort.
Omsider dog också Fabian Skotte, hennes
man. Lugn gick Karin omkring vid hans bädd,
lindrade hans plågor och höll hans hand, när
den sista, svåra stunden kom. Värst var det
sedan med barnen, som icke ville låta trösta
sig, därför att far var död, och hvarken den
dagen eller de, som följde, kunde modern lämna
dem och blifva ensam med de tankar, som
måhända eljest skulle kommit.
Karin Skotte hade fetmat, såg stark och
sund ut, och hennes lynne var jämt. När
Fabian Skotte var död, tog hon gårdens skötsel
om hand, och hvad mannen icke hunnit utföra,
gjorde hustrun. Ty alla hans planer och tankar
kände fru Karin, och därför var det hon, som
lät bygga valsverket färdigt och utvidgade sågen.
Hon var det också, som bröt igenom väggen
på det gamla förmaket, utbyggde den stora
verandan mot sjön och insatte de väldiga
fönsterrutorna, bakom hvilka palmer, rosor och
slingerväxter frodades, när snön täckte trädgården,
parken och ängarna omkring sjön.
Det berättas eljest om Karin Skotte, att
om hon varit älskad af sina barn, så blef hon
det ännu mera af sina barnbarn. Detta kom
däraf, att ju äldre Karin Skotte blef, desto
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
