Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Hållfasthetslära - a) Längdförändringar och normalspänningar - b) Vridhållfasthet och skjuvspänningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Benämning Beteckning
Elasticitetsgräns (kg/cm2) = den största spänning efter vilken kroppen vid
avlastning återtager sin ursprungliga form. I tekniken angives den spänning, vilken förorsakar en permanent förlängning av 0,03 % hos mätlängden. — För stål
gäller approximativt <*e = 0,8 oP ge
Förlängning vid brott (%) = procentuella förlängningen efter brott L%4= ursprunglig mätlängd (enl. normer) L$ = längd efter brott cp= Ls~L .100
Kontraktion vid brott (%) = procentuella areaminskningen efter brott F = ursprunglig area (enl. normer) Fs = area vid brottstället F~Fs.100
Med specifikt slagarbete förstås det slagarbete, i mkg, som erfordras pr 1 cm2 av tvärsnittets yta för att slå av en provstav av vissa mått.
Utmattningsgräns är den maximala påkänning ett
material kan uthärda för tio millioner belastningsvariationer. För icke järnmetaller fordras i många fall längre prov. Detta teoretiska värde hänföres dock vanligen till
polerade provstycken, som sålunda sakna varje brottanvisning. Då maskinelement sällan ha detta utförande, ligga de
praktiska värdena ofta vid endast 50% av det i provmaskinen erhållna utmattningsvärdet. (Se Beilage zur Zeitschrift des Verein Deutscher Ingenieure N:o 42, 50 1933, N:o 7 och 12 1934, Arbeitsblatt N:o 1, 2, 3 och 4.) Normalmätlängd = 11,3 1/arean i mm2.
b) Vridningshållfasthet och skjuvspänningar Angriper en parallellt med ytan F verkande kraft P den övre ytan på en med sin undre yta fastgjord rätvinklig prisma och vrides därefter den mot grundytan ursprungligen vertikala ytan en liten vinkel T, så gäller (för liten vinkel T)
förhållandet P = G • F • y, varvid material konstanten G betecknas som glidmodul. Samma förhållande föreligger vid vridning av en i ena änden fastgjord stav.
Benämning Tecken
Skjuvning- eller glidningsvinkel är den vinkel, omkring vilken de av en prismas ytor vridas, som stå vertikalt mot grundytan genom de i dem eller i ytan parvis (i motsatta riktningar)
angripande skjuvspänningarna t. X T= G"
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
