Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Järn och stål - b) Material för verktyg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 b. Material för verktyg
Legerade verktygsstål
För att förbättra kolstålens viktigaste egenskaper: eggskärpa,
slitstyrka och anlöpningsbeständighet, tillsättas andra
legeringsämnen, förutom de små mängder, som finnas av mangan,
kisel etc., såsom krom, wolfram, mangan, nickel, vanadin,
molybden, kisel i större eller mindre mängder.
Nästan alla dessa legeringsämnen hava inflytande på stålets
struktur. Är tillsatsen av legeringsämnen ringa, så är
strukturförändringen nästan omärklig. Nickel och kisel användas
endast i förening med andra legeringsämnen, såsom krom-nickel
(slagverktyg), kisel-krom (fräsar och gängverktyg),
kisel-krom-wolframvanadin (mejslar).
Nickel, krom, wolfram, vanadin och molybden göra stålet
mera finkornigt, kisel ökar kornstorleken.
Genomhärdningsförmågan ökas av krom, mangan, nickel och
molybden samt kisel.
Anlöpningsbeständigheten ökas av wolfram, krom, vanadin
och molybden. I kromnickelstål verkar nickel höjande på
anlöpningsbeständigheten.
Vid stor tillsats av krom och wolfram bildas en särskild art
av karbider som äro olösliga; dessa benämnas ledeburit eller
dubbelkarbider.
Verktygsstålen kunna indelas efter strukturen i perlit-,
mar-tensit-, austenit och ledeburitstål.
Perlitstål har ringa tillsats av legeringsämnen. Strukturen
skiljer sig icke avsevärt från de rena kolstålens struktur. Den
består således i härdat tillstånd huvudsakligast av martensit.
Som legeringsämnen innehålla dessa stål mindre mängder av
krom eller wolfram eller något mer än vanlig tillsats av mangan
eller kisel.
Martensitstål äro stål med ringa kritisk härdningshastighet.
Strukturen består således av martensit även vid långsam
avsvalning. De äro naturhårda eller självhärdande, enär de
kunna härdas i luft. Legeringsämnen äro nickel, krom, mangan
etc. Allt efter arten och mängden av legeringsämnen måste
härdningen utföras i luft eller olja. Oljehärdade stål ligga
mellan de rena martensit- och perlitstålen.
Austenitstål. Genom hög tillsats av nickel, krom eller
wolfram kan perlitbildningen förhindras, d. v. s. omvandling av
a-järn till y-järn undertryckas. Dessa stål äro omagnetiska
och ej härdbara. En begränsad härdning kan uppnås genom att
förvandla austeniten delvis i martensit. Till dessa stål höra
vissa rostfria stål och de mycket slitstarka manganstålen.
8* 198
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
