- Project Runeberg -  Kärlek till livet /
73

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett sammanträffande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

smeka er fåfänga. Vårt sammanträffande här är helt
och hållet slumpens verk. Jag lämnade min
akademiska anställning och skulle välja annan vistelseort.
För att vara uppriktig kom jag till Klondyke, därför
att jag ansåg det landet för ett område där det var
minst troligt att jag skulle träffa er.»

Det hördes ett fubblande med dörrklinkan, dörren
svängde inåt och Haythorne kom in med ett fång
bränsle på armen. Redan vid det första varnande
ljudet hade Theresa börjat ta bort kopparna efter måltiden.
Haythorne gick ut igen efter mera ved.

»Varför presenterade ni oss inte för varandra?»
frågade Messner.

»Jag skall säga honom vem ni är», svarade hon med
en kastning på huvudet. »Tro inte att jag är rädd.»

»Jag har just aldrig sett er vara synnerligt rädd för
någonting.»

»Och jag är inte rädd för att bikta mig heller», sade
hon med veknande min och röst.

»Jag fruktar att vad er beträffar måste bikten vara
ett exploaterande av krokvägar, av list — av
självupp-höjelse på Vår Herres bekostnad.»

»Kom inte med litterära finesser», sade hon med
tyckmycken min, men med ännu mera mildhet i rösten.
»Jag har aldrig tyckt om tillspetsade diskussioner.
För resten är jag inte rädd för att be er om förlåtelse.»

»Det finns ingenting att förlåta, Theresa. Jag borde
verkligen tacka er i stället. Det är visserligen sant att
jag led — i början. Men sedan gick det med en
vårljusnings hela behag upp för mig, att jag var lycklig
i stället, mycket lycklig. Det var en högst förvånande
upptäckt.»

73

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:28:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/karlekliv/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free