Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett sammanträffande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baklänges mot dörren. Han var i ett tillstånd av panisk
förskräckelse.
»Då skulle jag ta mig för någonting förtvivlat»,
utropade han.
»Jag varnade er ju för att bli upprörd!» Hon
skrattade med gäckande min och började syssla med
diskningen. »Men var lugn, det är ingen som vill er
någonting. Jag lekte med er nyss. Jag är lyckligare som
jag har det.»
Men Messner trodde henne icke. Han tänkte på hur
lätt hon alltid hade haft att skifta uppsyn och väsen.
Hon var van vid krokvägar. Hon var icke lycklig med
den andre. Hon hade upptäckt att hon misstagit sig.
Hans självbevarelsedrift blossade upp vid denna tanke.
Hon ville tillbaka till honom, men detta var vad han
framför allt annat icke ville. Hans hand famlade
mekaniskt efter dörrklinkan.
»Spring inte er väg!» sade hon skrattande. »Jag
tänker inte bita er.»
»Jag springer inte min väg», svarade han med
barnsligt trots, under det att han drog på sina vantar. »Jag
tänker bara gå efter vatten.»
Han samlade ihop de tomma vattenkärlen och
öppnade dörren. Sedan såg han tillbaka på henne.
»Glöm inte, att ni skall upplysa mr — hm —
Haythorne om vem jag är.»
Messner krossade isen, som under den senaste
timmen hade lagt sig över vattenhålet, och fyllde sedan
sina kärl. Men han återvände icke genast till hyddan.
Han lämnade vattenkärlen stående på vägen och gick
hastigt av och an för att icke bli stel av köld, ty frosten
brände hans hud som eld. Skägget var vitt av hans
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
