Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej gifvet och behöfdes ej häller, den skärande tystnaden
var tillräcklig. Han besvor henne vid hennes
fotter att tala, att blott med ett enda ord ge
honom en gnista af hopp, men hennes läppar voro
lika härdt sammanprässade, som om döden vidrört
dem, och blicken tom af de inre kval, som söndersleto
henne. Men innan han gick, bad hon honom
om hans porträtt, och samma dags eftermiddag
skickade han henne gouacheporträttet.
Samma afton reste han.
Hon ville ej gä ner till tåget, kände ingen längtan
efter att göra det, men greps längre fram pä
kvällen af en oemotståndlig oro, kanske skulle en
sista blick kunna förlossa henne frän den förfärliga
trolldomen och hon ref till sig mössa och kappa,
och störtade med bara händer och endast tunna
skor på fotterna ut i den kalla januariaftonen. Just
när hon andlös sprang in på perrongen, satte vagnarne
sig i rörelse, hon hann endast se en sista
skymt af hans bleka, förstörda ansikte, och hon
återvände hem lika fattig som hon gått ut. Men
den oförsiktiga promenaden i de tunna skorna ådrog
henne en lång och farlig sjukdom efter hvilken hon
aldrig mer skulle kunna stödja på sina fötter, och
när hon ändtligen efter långa månader tillfrisknat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
