Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mande lågorna jagar fram och äter, har man slagit
sig ned helt nära h varan dra, och medan äpplena
stekas pä härdens järnskifva, berättas det hemlighetsfulla
skymningshistorier och lekes pantlekar.
Eleonore — ständigt Eleonore! — Eleonore,
yrhättan — gudinnan — madonnan — Heliga
jungfru! Hur vacker hon var under lågornas sagolika
skimmer, med ett ansikte skiftande vid hvarje
intryck. Underbara hjärta, otydbara gâta, oroligt
som lågornas fladdrande lek i björkvedens sjudande
saf, oroligt som de under isen nu bundna vågorna
vid gärdens strand, omöjligt att fånga, omöjligt att
kvarhålla — —
Äpplena stekas på härden, falaskan faller ljudlöst
— hvit och lätt som snön där ute — öfver
brändemas kolnande glöd, granen strör doftande
barr öfver det vackra hufvudets tunga bruna flätor,
rösterna dö bort i mörkret, som sakta smyger fram
ur vinklar och vrår — —
Förbi, förbi —
Snön knarrar under slädmedar ute på gärden,
bjällror klinga i den frostiga luften, och strax därefter
stiger en yngre man i prästrock in i salen.
Det är adjunkten på Fors. Han slår sig ned
midt i den drömmande kretsen, och hvad är naturligare
än att intresset nu vändes uteslutande kring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
