Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom, den öfverlägsne och vältalige? Adjunktens
svarta, sidenfodrade kappa är väl också något för
mer än häradsskrifvarebiträdets hemväfda, grofva rock.
Och ljus tändas som genom ett trollslag i kronor
och stakar, granen strålar i all sin fägring, dansen
går golfvet rundt, och i hambopolskan snurra
paren i yrande- hvirflar. Här blir du ändå icke
glömd Peter Werner, ty i hambon är du oförliknelig
och outtröttlig, du skulle visserligen kunna dansa
in i evigheten med din lätta börda.
— Flyktiga, ljufva sekunder. Violinens och flöjtens
tjusande samspel till den muntra kadriljen, allt
bortilande, förflyktigande i några korta, få ögonblick.
Förbi, förbi —
En stor vinbål ångar öfver julbordets hvita duk.
Slå i, slå i. Glöm sorgen, glöm glädjen. Lefve
förintelsen, bortslocknandet, glömskan! Hvad gör
det att hjärtat svider, när sådan balsam ligger på
pokalens botten.
Och vinångorna linda sina bedöfvande slöjor
kring hans oroliga tankar, allt blir borta som i en
orolig dröm, som i ett aflägset töcken. Ur detta
töcken sväfvar då och då cn ljus gestalt emot honom.
Men den ljusa gestalten följes underligt nog
af en och samma mörka skugga. Han skulle vilja
utplåna den, tillintetgöra den, men en skugga låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
