Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sökte komma öfver denna trappa, jag afskydde dess
vinklar och hörn, de dunkla afsatserna, de af flitigt
begagnande urholkade trappstegen och de af ålder
mångskiftande, dunkelgröna rutorna — skiftande
som onda ögon — i de svartnande maskstungna
fönsterbågarne. Aldrig hängdes här ut en lampa.
Kom man hem efter mörkrets inbrott, fick man
famla sig fram efter dess vindlande krökningar, där
luften var som förtätad af en äcklig, kväljande hetta.
Jag kunde ibland som hypnotiserad stanna på de
hatade trappstegen, som jag hatade utan att veta
hvarför, och med bultande hjärta lyssna efter det,
som ej hördes, och slå omkring mig med knutna
händer, ty jag kände, jag visste, att det fanns något
där inne i det tjocka mörkret, som jag skulle velat
strypa, tillintetgöra.
Låg jag vaken någon natt, som särskildt nu på
eftervintern ofta hände mig, hörde jag timme efter
timme hviskningar stiga från trappans djup. En
natt, enerverad till det yttersta af dessa hemlighetsfulla
ljud, for jag upp och smög mig ut för att
göra ett slut på detta djäfvulska hviskande, men då
jag från trappans öfversta afsats höll den flämtande ljuslågan
öfver det svarta hålet, hvilket gapade mot mig
som ett afskyvärdt vidunders vidöppna käftar, ryste
jag förfärad tillbaka, då Hans Winckelmanns dödsbleka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
