Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och förvridna ansikte flöt upp ur mörkret där nere,
och hans tunna gestalt ljudlöst närmade sig:
— Var det ni herr Winckelmann?
Men han svarade ej, utan lade handen öfver
sina skälfvande läppar och gled förbi mig som en
skugga och försvann genom dörren till sitt rum.
Som förlamad stod jag kvar, jag vet ej huru länge;
sä märkte jag till slut, att ljuslågan skälfde häftigt
i draget från det spruckna fönstret, eller var det
min hand som darrade.
Efter en orolig natt, förföljd af hiskliga drömmar,
i hvilka Hans Winckelmann hotade mörda
mig, om jag ej ville bekläda det gula husets trappa
med tjocka mattor och bonader för att hviskningarne
ej skulle höras öfver hela staden, beslöt jag
följande dag att söka mig en ny bostad. Men dä
jag morgonen efter mötte Hans Winckelmann och
återsåg hans dödsbleka ansikte och ångestfulla,
kvalda blick från den förflutna natten, var det, som
om orden frusit bort på mina läppar.
Som det ena vanligtvis är en följd af det andra
och händelsernas gång ofta äro inflikade i hvarann
som de oskiljbara länkarne i en kedja, fastän man
ej förstår sammanhanget, så var det också här, ty
efter denna natt började Hans Winckelmann undvika
mig; hans sätt blef allt skyggare, hans blick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
