Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett jagadt djurs, det var, som om han trott, att jag
kastat en blick i den svarta brunn, ur hvilken han
måste dricka.
Vi hade förut ofta talats vid, han hade kommit
in till mig ibland om kvällarne, dä jag var hemma,
och vid den sprakande brasan och pipornas eld
brukade han berätta om sin hembygd vid Donau,
om sitt vandringsår i Frankrike och Italien, — han
hade ämnat bli skulptör men ödet hade bestämt
annorlunda, nu arbetade han pâ en bildhuggareverkstad
i den kalla svenska hufvudstaden. Och
öfver allt hvad han sade låg en bildning och förfining,
som man väl skulle anat af det intelligenta
varma ansiktet, men ej förstå af den omgifning, i
hvilken han lefde. Dock, detta var något, som han
aldrig vidrörde — huru han hamnat i denna afkrok
af världen och kommit tillsammans med den
kvinna, med hvilken han delade sitt lif.
Vintern gick sin långsamma gäng, och det hände,
att jag låg borta natt efter natt för att efter ofvannämda
händelse ej behöfva passera det gula husets
trappa, sedan mörkret fallit pä. Mina tidningar och
tidskrifter skickade jag in till Hans Winckelmann,
sedan han nu ej längre kom för att hämta dem.
Mången mörk afton, dä jag stannade inne i min
ensamhet hällre än att gä ut, kände jag en obe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
