Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin uppmärksamhet mellan den yppiga damen, en
viss karaff med guldfärgadt innehåll och porträttet,
som hängde midt emot honom på väggen.
— Ja, är han sig inte lik, — sade fru Bona i
det hon hällde upp teet i en starkt förgylld kopp och
följde Uriahs blick, då den riktades mot porträttet, —
en gammal man! Nej då, det var han visst inte,
kommer ni i håg hans raska gång och hans röda
hy, herr Uriah, — och alltid hade han så varma
händer.
Skrifvaren vred sig otåligt i stolen och tog hastigt
blicken till sig, och hans röst blef helt oväntat
kärf.
— Men nu är han hvarken röd eller varm längre.
Hushållerskan visade en oklanderlig tandrad och
fyllde den starkt förgyllda koppen till brädden med
karaffinens gula innehåll, hvarefter hon bjöd den
unge mannen den.
— Nej — är det inte underligt att tänka på.
Jag har varit alldeles som utom mig, särskildt om
morgname, då jag alltid själf bar upp chokladen
till honom i den förgyllda koppen. — — Att aldrig
mer få stå innanför sänggardinen — — —
Skrifvarens blick fick samma färg som koppen
han förde till sina läppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
