Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som möjligt tillbaka frân bräddjupet och tänkte med
förskräckelse pä, huru lätt en vindstöt skulle kunna
sopa den oförvägne frän klippranden.
— Jag känner pä mig, när folk äro rädda, sade
han — känner det utan att se det, känner det liksom
i luften, och äfven det njuter jag af och det
eggar mig, pä samma gäng som de bli mig värdelösa
och föraktligt ynkliga, som känna sä, men det
gör mig ett nöje alt spela pä deras svaga nerver.
— — Huru väl minnes jag ej första gängen jag
stod ansikte mot ansikte med den af mig själf framkallade
faran. Ja, det är rnânga är sedan dess, jag
var blott en yngling pä ett par och tjugu år. Nåväl,
en kväll var jag med min fästmö — det var
den liden jag var förlofvad — och hennes familj
på en cirkusföreställning i den stad hon bodde.
På programmet fanns ett nummer, där en konstskytt
skulle utföra samma bravurkonststycke som
Wilhelm Tell i världen, afskjuta ett äpple frân en
annans hufvud. När vi hunnit till detta nummer i
programmet, tillkännagafs det, att det måste utelämnas
på grund af att konstskyttens medhjälperska
insjuknat, ifall ej någon — ord, som skämtsamt framkastades
— af det ärade publikum hade lust att
träda i hennes ställe. Naturligtvis besvarades detta
med den fullkomligaste tystnad, hvem ville väl riskera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
