Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt hufvud — och förskräckelsen sedan. Men inom
mig brann dä för första gängen den vägsamma lusten
till, utan att säga ett ord sprang jag in pä arenan
och erbjöd mig. Mannen mätte mig sekundsnabbt
med ett ögonkast frän hufvud till fot, och ett fint
leende sökte gömma sig under den svarta mustaschen,
men han sade ingenting, upprepade ej sin
fråga, böjde blott lätt pä hufvudet och försvann.
Efter några ögonblick var han tillbaka med sitt gevär.
Aldrig glömmer jag det forskande uttrycket i
hans ansikte, dä han placerade äpplet pä mitt hufvud,
eller den ömt smekande blicken, som tvang
mina ögon att hänga vid hans, dä han lade vapnet
till sm kind, den blicken smekte för alltid bort
rädslan ur min själ. Nåväl, han sköt, elden från
geväret omslöt honom i en blixtlik flamma, men
jag darrade ej, då frukten i en våldsam stöt slets
från mitt hufvud, söndersmulad till atomer. — Med
det skottet förlorade jag min fästmö — naturligtvis
hennes nerver voro för fina för att kunna älska
en sådan som jag. Nerver och kärlek — ha, ha,
ha — lustig kärlek, farceartadt skämt. All right.
— Mannen — skytten — har jag sedan dess aldrig
återsett, men mellan honom och mig knöts den
aftonen ett osjmligt band, som aldrig kan slitas.
Ar faran riktigt stor, så stor som jag älskar att se
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
