Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Karl Ifvarssons tidigare lefnadshistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ane 180 NEAR end
For korn stred
KARL IFVARSSÖNS TIDIGARE LEFNADSHISTORIA. 5
Hans ungdom föll i den tid, då folkskolor ännu blott
funnos på spridda orter i landet, och liksom så mången
annan vetgirig yngling ur allmogens led fick Karl Ifvars-
som icke någon högre lärdom, än den han nödtorfteligen
kunde inhämta bredvid mors spinnrock.
I sina efterlemnade själfbiografiska anteckningar sä-
ger han dock om sin mor, att hon "stod framom de flesta
af den tidens bondkvinnor inom socknen i fråga icke alle-
nast om läsning, utan äfven i uppfattning och begrepp af
det lästa". Men läsningen fick försiggå på knappt till-
mätta fristunder, mestadels såsom belöning för visad flit
i det arbete, hvari gossen tidigt fick efter sina krafter
deltaga. Mor fick dock ständiga frågor, stundom beniga
nog att besvara, ty den vetgirige lärjungen ville ha för-
klaringar öfver allt. Det var hans stora triumf, då han
vid åtta år fick läsa för prästen och gjorde godt besked
för sig i alla stycken, och som belöning fick han lära
sig skrifva hos en något mera försigkommen yngling,
som af en prästkandidat blifvit upplärd i den ädla skrif-
konsten.
Vid tretton eller fjorton år fick han af en skomakare-
pojke låna en räknebok och därtill ett par timmars under-
visning i dess rätta bruk; och ur denna bok förskaffade
sig den blifvande bankofullmäktigen och riksbudgetsupp-
rättaren på egen hand all den kunskap i siffrornas bruk,
som någonsin föll på hans lott. Vid tolf år förlorade han
sin far, och modern gifte snart om sig med en ung dräng,
endast nio år äldre än han, och som han förut själf hjälpt
att lära sig läsa. Nu höll styffadern honom till strängt
arbete vid jordbruket, ofta både dag och natt, och till
bokliga öfningar blef knappast någon tid öfrig mer. För
ungdomens nöjen räckte tiden ej häller till, men det
slutna, inåtvända sinnet kände föga begär efter dem. I
arbetets och försakelsens hårda skola hade han långt före
sina år mognat till man. ;
En i sig själf djupt sorglig tilldragelse blef en af-
görande vändpunkt i den tjuguårige ynglingens lif. Hans
barndomsvän och skriflärare hade i ett anfall af sinnes-
förvirring skjutit sig en kula för pannan; och dennes för-
äldrar, som i honom mist sin ålders enda stöd, tillbjödo
Karl Ifvarsson att tillösa sig deras lilla gård och gifva
dem vård på gamla dagar. Köpet uppgjordes, och mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
