Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Den stora kompromissen - 10. De Geers andra ministär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
28 KARL IFVARSSON OCH LANDTMANNAPARTIET.
och vrängda tolkningar saknades icke å ömse sidor. Midt
: allt detta virrvarr hade Karl Ifvarsson fria händer och
yrkade afslag på allt sammans. Men när den varmhjär-
jade folkvännen Ola Jönsson i Kungshult, tydligen med
tanke på det schweiziska milissystemet, föreslog anslut-
ning till grundtanken i regeringens härordning, men med
en till vid pass hälften nedsatt öfningstid, då blef den
gamle orolig. För hans blick framstälde sig bilden af en
utvandring, som lemnade kvar endast gubbar, kvinnor
och barn för arbetet vid våra näringar och till landets
försvar, och i de utflyttades ställe gåfve rum för tyskar
och danskar att flytta in och fylla luckorna. Det var
med en hos honom föga vanlig ifver han varnade för de
följder, som han i andanom såg härflyta ur antagandet
af Ola Jönssons förslag.
10. De Geers andra ministär.
33 väl detta som de öfriga hvarandra korsande än-
dringsförslagen skulle dock ej leda till något resultat.
Regeringen stod och föll med sin stora härordning, och
bildandet af ny ministär uppdrogs vid riksdagens slut åt
Louis De Geer. Hans af alla lika uppburna namn skulle
blifva den fana, kring hvilken alla försonliga element
kunde samlas i en enig samvärkan till de stora frågornas
lösning. Med sitt försonliga, blida skaplynne skulle han
inleda en helt annan politik än den Bergströmska kamp-
regeringen, som 1874 fått en så allvarsam lexa i den
cckonstitutionella konflikt’, som uppkommit ur striden om
riksdagens af regeringen förnekade rätt att indraga an-
slaget till presidentlönen i kommerskollegium. Denna
strid om riksdagens rätt öfver de ordinarie anslag, som
lände till upprätthållande af lagfästa statsinrättningar,
fick i tysthet dö bort, i det en hvar höll vid sin mening.
Ämbetsmännen och landtmännen hade pröfvat hvarandras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
