Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var ar 1590.
Klarälfvens pärla, Karlstad, låg som en yppig
ros i morgonsolens glans. Det syntes, att
det var söndag: gatorna voro rensopade, friskt
löf var strödt på förstuguhällarne, och alt säg sä
putsadt och fäjadt ut. Det var också så tyst och
lugnt öfver alt. En sådan naturens och mänsklighetens
hvila skulle man aldrig ha sett en söknedag
i-den lilla idoga staden. Nu låg sabbatsfrid
utbredd öfver densamma.
En rätt anspråkslös kärra, hvari tvänne personer
befunno sig, körde in på den långa
träbron öfver västra älfgrenen. Den ene var en
präst det såg man på drägten. Den andre såg
ut som en krigare. Pannan var ädelt formad,
håret guldgult, näsan hög. Ehuru det syntes,
att han var en mognad man, voro dock både
knäfvelbårarne och pipskägget korta. Hela gestalten
talade om mod och styrka, och ansigtet
skulle ha sett strängt ut, om det icke belysts af
ett par vackra, blå ögon.
»Är det där Karlsborg, herr härtig?»
frågade prästen och pekade med handen mot ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
