Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burbergsmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
"Prästerna, ha ha ha! Jo, de äro just de rätta!
Latin och grekiska ta’ de nog mun full af de
odå-gorna, men engelska, nej pass min pulla!"
"Hur i all världen ska vi då bete oss?"
jämrade sig Burbergsmor. "Hvad är det då för nytta med
brefvet, när vi ändå inte kunna få veta om karlen
lefver eller är död?"
Karin hade tagit brefvet och tittat på det korta
innehållet med brännande ögon. En enda liten
bokstaf af hans hand, ett litet märke att han lefde, bara
en bläckplump!
"Mor, farbror, Johan lefver!" utbrast hon
plötsligt. "Se här!"
Hon pekade i ena hörnet på brefvet, där en
bokstaf liknande J. var ritad med som det tycktes en
oöfvad hand.
"Se mor", fortfor hon ifrigt, "detta har Johan
gjort, det är ett J. Han kanske blef illagjord vid
den där järnvägsolyckan och ligger sjuk, mor. Säg
farbror!"
"Flickan har rätt, förbanna mig har hon inte det!"
tyckte gubben och nickade uppmuntrande emot den
blossande Karin.
"Ja, det vore då väl det", suckade mor, "men
hur i all världen ska vi få brefvet läst?"
"Jo mor, nu vet jag. Ni mins den där August
i Björka, som varit ute till sjös i många år och nu
är hemma, han kan nog läsa utländska."
"Det är rätt du Karin", sade fanjunkarn, "du
har ta mig tusan hakar hufvudet med dig du! Tag
du och sätt i väg dit genast!"
"Hm, inte kan flickan gå så långt", menade mor.
"Kan?" skrek fanjunkarn, "visst fan kan hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
