Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Burbergsmor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
taket åt honom, då Johan komme, så att han ej
behöfde försumma sig. Och så väntade man.
"Mor", sade Karin en dag, "nu är det jämt 22
dagar sen Johan skickade sitt bref. Ni ska få se
att han kommer i kväll, det är ju min
födelsedag!"
"Ja, Gud gifve du hade rätt", mente mor, "den
här oron kan jag rakt inte med."
Och verkligen, på aftonen, den vackra
sommaraftonen så där mellan klockan 7 och 8 — åh, hvad
Karin mindes den stunden väl! — kom Johan sakta
in i rummet till de två, mor och dotter. Han var
blek, men hans öga blickade så varmt på flickan,
som sprungit upp och fram emot honom och som
grät med armen om hans hals.
Mor bjöd honom vara välkommen. Gamla
Bur-bergsmor, du hade tårar i ögonen den gången och
förunderligt glad i själ och hjärta var du, då du helt
tvst och behändigt smög dig ut ifrån de båda unga
och därute i boden bad Gud för dem!
Men hon kunde inte se något fel på honom. Han
var ju helt frisk och välbehållen, tyckte hon! Hvad
i all världen kunde han då få så mycket pengar för?
Efter en stund steg hon åter bullersamt in och
fann de båda unga sittande hand i hand på soffan
helt tysta och betagna. Karin log med tårar i de
klara ögonen ocli Johan, mågen vet jag, såg så
kärleksfullt på henne. Hvad kunde det väl vara för fel
på karln? tänkte Burbergsmor. Han hade ju både
armar och ben i behåll, men, men, hvarför hade han
vänstra handen i fickan? Hon ville dock ingenting
fråga.
"Nå barn, ha ni knackat åt farbror?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
