Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pers-Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
knippa och började den tunga, tunga vandringen, ur
rum och i rum, i visthus och källare, bodar och
uthus, ladugård, stall och svinhus. Hon visade sin
sonhustru köket med dess blanka kopparkärl och
tenntallrikar, mortlar och fat. Hon öppnade
mörknade skåp; därinne stodo nötta silfverbägare och
tumlare, tjocka och tunna, bugtade af ålder, kannor,
skålar och stop, tunga slefvar, matskedar och
teskedar; ett annat var fyldt med drifvor af linne och
duktyger. Hon förde ungmor upp på vinden och
visade kistor med lakan, handdukar och väfbuntar,
lintottar och ullhögar, mjuka dunkuddar och stoppade
täcken. I visthusboden stodo tunnor med mjöl, gryn
och ärter, i taket hängde kryddpåsar, fårbogar och
rökta skinkor, stora tinor innehöllo fläsk och kött
i lake.
Och hon fortsatte sin tunga vandring och tung
kändes den, fastän hennes hjärta svällde af hemlig
stolthet, då hon visade den unga husmodern
käll-rarne med sina bukiga drickesfat, sina lårar med
potatis, kål och rötter eller mjölkkammaren — ack, hennes
kära, välsignade mjölkkammare! — med sina
hvit-skurade träbunkar i långa rader, sina gräddkrukor
och smörbyttor. I väfkammaren stodo spinnrockar,
väfstolar, nystkronor, kuggar och varpor, och så
styrde de då kosan mot ladugården, gammelmors öga
och husets stolthet.
Där stodo de välfödda kreaturen i långa rader
och tuggade i dåsig sömnighet sitt foder, vände på
hufvuden a o och blickade med de stora, dumma ögonen
på mor. Åh, henne kände de så väl igen, men den
unga, finhyldta kvinnan, hvem var hon? Obekant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
