Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pers-Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
"Jag kan just tycka det", hade modern sagt med
en egen betoning.
Det kom för honom sedan.
Hvarför kunde hon tycka det? Erik återkallade
i minnet det korta samtalet och grubblade därpå.
Skulle de två verkligen kunna ha något gemensamt ?
Hvarför kom Johan och sökte tjänst just hos honom?
Skulle Anna...? Han måste ha klarhet häri.
"Hör ni mor, hvad mente ni med det ni sa om
Johan härom dagen?" frågade ban.
"Hm, jag mente just ingenting. Men Anna ser
bra ut och karlar kunna väl bli galna för mindre."
Det var pilen numro två, gammelmor! Den träffade,
var säker på det, och Erik bleknade inte för ro skull.
"Vet ni något, mor?" frågade han allvarsamt.
"Vet? Nej, Gud bevare mig, jag har väl intet
sagt! Och ingenting vet jag heller."
"Nå, hvad menar ni då?"
"Jag menar ingenting. En människa kan väl få
nicka åt en karl, det är väl intet ondt i det!"
"Nickar Anna åt Johan, menar ni?" Han grep
modern hårdt om handleden.
"Är du från vettet!" utbrast gumman, som nu
blef förskräckt. "Hvem talar väl om Anna? Jag
har inte sett henne nicka åt någon. Hvad tänker
du på!"
De skildes åt, men Erik hade nu fått något att
rufva på.
Ah, Pers mor, att du blifvit så elak!
Och Anna visste ingenting om åskmolnet, som
sakta, men säkert drog sig samman öfver henne och
hennes husliga lycka, och gammelmor visste heller
inte mycket om de olycksdigra följder, som hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
