Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pers-Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
olycka och beklagade det skedda och honom själf,
ty han var en regal karl, Pers Erik, och omtyckt af
folket oaktadt sitt kalla, inbundna sätt.
Då han inträdde kom Anna emot honom i
dörren med bleka drag och ögonen röda af tårar.
o
"Ah Erik, en sådan olycka! Hur ska det
nu gå?"
"Kära Anna, var inte ledsen du, det går nog
bra, det sa länsman! En olycka kan en väl råka
ut för!"
Hans lugna ton och säkra hållning tröstade mera
än många ord, och så blef då ändtligen kväll äfven
på denna olycksdag.
Anna följde med till tinget. De flesta af ortens
storbönder åkte ock dit för att fälla goda ord för
Erik och göra hvad göras kunde för att gifva den
sorgliga saken en god utgång. Han var bekant i
vida kretsar, Erik, och alla togo hans sak som sin
egen. Man vägde för och emot och åhörde vittnen,
men kunde ej finna någon rimlig anledning, något
uppsåt, utan af allt framgick eller tycktes åtminstone
framgå att en ren olyckshändelse förelåg. Följden
blef ock att Erik enhälligt frikändes af nämnden,
men dömdes förstås att erlägga mansbot och den
lade han ock upp i dubbelt mått, ty ett par tusen
riksdaler mera eller mindre blef han sannerligen
inte fattig af.
Och så vände de då hemåt igen, man och hustru,
och glada voro de båda två, men mycket sade de
ej på den resan.
På kvällen gick Erik ut med sin bössa och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
