Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pers-Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
styrde stegen till smedjan, där snart kolelden
flammade under bälgens väldiga andedräkt. Bössan
skruf-vades sönder, den fina, konstrikt utskurna stocken
kastades på elden och förtärdes, och pipa och
låsmekanism gräfdes ner i eldsörjan, under det att Erik
drog pusten med vänstra handen och makade kol
öfver.
Släggan låg redo på städet och under vana,
kraftiga ^hammarslag var snart det hvitglöclgade järnet
sammansmidt till en enda bit, pipa, lås och
alltsammans var dels förbrändt, dels oformligt.
Mordverktyget, som kostat en människas och många djurs
lif, var förintadt, oigenkänligt, förstördt, och kastades
i ett hörn af smedjan bland skrot och affall.
Det var gjordt. Vapnet skulle ej längre hänga
på hans vägg och framkalla sjukliga drömmar och
farliga påminnelser!
Tiden gick sin gilla gång och det timade
olycksfallet började så småningom falla i glömska och —
Erik drack, drack omåttligt, hejdlöst, vansinnigt.
Första gången Anna kom under fund därmed
hade hon visserligen blifvit förskräckt, men trott det
vara helt tillfälligt. Men då clet upprepades gång
efter annan, tidt och tätt och snart dagligdags, blef
hon alldeles öfver sig gifven. Hvad i Herrans namn
skulle hon väl taga sig till? Hvem skulle hjälpa
henne? Hvem sköta gården och dess utsysslor? Åh,
Erik, Erik!
Men Erik hvarken hörde eller såg. Han
satt i sina rum, döf för allt, död för allt, och sökte
släcka den brand, döfva den oro, som rasade inom
honom och förskräckte honom! I ruset fann han ro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
