Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pers-Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
dig ibland om Erik och Johan? Ack barn, jag gick
på samma sätt till clem. Hos Erik väckte jag
svartsjuka, en brinnande svartsjuka, och tvifvel mot hans
egen hustru; hos Johan väckte jag vilda, orimliga
förhoppningar. Och du vet själf hur det gick, hur
misstänksamhet och dysterhet smög in i huset och
hur Johan clog i skogen för Eriks skott. Åh barn,
barn, hvad säger du om mig som gjort allt detta?"
Anna hade dragit sin hand ur gummans och
satt mållös af fasa. Hvilken förfärlig afgrund
öppnade sig ej framför henne! Var det väl möjligt allt
detta, allt hvad gammelmor sagt, allt hvad hon
antydt? Var det då ej en olyckshändelse? Gud i
himmelen så förfärligt!
Hon gömde ansiktet i händerna och brast i gråt.
Gumman, som setat med sina sammanknäppta
händer i skötet och vaggat hit och dit, strök henne
sakta öfver det ljusa håret.
"Gråt barn", sade hon, "det lättar! Jag har inga
tårar kvar. Men säg för Guds skull att du förlåter
mig. O, att allt detta vore ogjordt!"
Anna blickade upp på den gamla genom tårarna
och såg detta fårade, ängsliga ansikte och greps af
medlidande. Det kunde väl ej vara möjligt! Och var
det nu ock möjligt, så kunde ingen människa i
världen göra det gjorda ogjordt.
"Jag har gråtit och bedt vår Herre om förlåtelse",
sade Pers-mor med låg, skälfvande röst och vred
sina händer, "och att han inte för hårdt skulle
tillräkna en gammal gumma hvad hon gjort, och nu
är du kvar. De andra, Erik och Joha.n, ha lämnat
oss, de kunna ej mera göra hvarken till eller från.
Men du Anna, säg barn att du förlåter mig, så visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
