Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pers-Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
Hon böjde ned hufvudet och grät. "O, Gud, gif
den arme en evig frid hos dig!"
Det var på morgonen som Erik skildes hädan,
och en stund därefter gick Anna ner till gammelmor
för att förkunna sorgebudskapet.
Hon var sig ej mera lik, den gamla; hennes tal
var understundom virrigt som hennes tankar och
alltjämt återkom hon till samma ämne, att hon och
ingen annan vore orsaken till Johans död och det
sorgliga tillståndet med gårdens herre.
Då Anna inträdde satt hon i sin länstol och
tycktes vara fullt redig och klar, åtminstone voro
hennes ögon det. Hon nickade vänligt emot sin
sonhustru och sade stilla:
"Jag vet hvarför du kommer, barn. Erik är död.
Sätt dig här så skall jag säga dig något."
Anna satte sig förvånad och gumman tog
hennes ena hand.
"Då du kom hit Anna och blef husmor på
gården efter mig grämde det mig outsägligt mycket.
I nära fyrtio år hade jag styrt och ställt efter min
vilja och skulle nu, ej fyllda sextio år, sitta i min
stilla kammare och vänta på döden. Jag kunde det
ej och beslöt i min ensamhet att göra dig dagarna
tunga, då du tagit all makt ifrån mig. Ack barn,
jag ber dig förlåta mig allt ondt, som jag samkat
öfver ditt unga hufvud!"
Är hon nu där igen! tänkte Anna, men sade
vänligt:
"Ni ska inte tänka och tala så mor, det är nog
sorgligt ändå!"
"Jo, låt mig få tala ut nu, törhända är det
sista gången vi talas vid. Minns du, hvad jag sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
