Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanjunkar Säfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
hade hela kriget gått rakt åt fanders, om ej han
lyckligtvis råkat vara med, och S:t Helena hade då
aldrig sett sin Napoleon.
Men hvad brydde vi oss om det då!
"Berätta ja, det tror jag nog, men hvarom då?"
"Om kriget förstås", larmade pojkarne.
"Om Napoleon", bådo flickorna.
Gubben skrattade.
"Alldeles som förr i världen. Alla flickorna voro
förtjusta i kejsaren. Nå, känna ni Carl Johan?"
"Carl Johan Säfve?" inföll halfhögt ett
kvick-liufvud.
"Åh hut, byting! Ska jag ingenting säga kanske?"
"Att du inte skäms, Erik I"
Fadern tog gynnarn i örat.
"Börja nu farbror, ungarne ska sitta som tända
ljus."
"Hm. Ja, det var då vi slogos med kejsaren och
lågo där nere i Tyskland, Si, jag var litet bekant
med Carl Johan, kronprinsen, må tro, ty han hade
råkat få ögonen på mig ett par gånger och ögon
hade han då som få, han ock. Och så fick jag en
dag order att gå ut med några man och titta en
smula på väfven. Yi hade fransosen! a inpå näsan
och ett sjuhelsikes folk var det att tas med, det är
säkert det. Nå, vi pallra oss i väg så där vid
middagstaget och kronprinsen var ändå ute och red och
snokade, han ock. Ni må tro att han hade godt
väderkorn i sin långa näsa; det var inte för inte som
han blifvit marskalk från soldat.
Just som vi snodde i väg utom bevakningslinien
fick han syn på oss och det töfvade inte länge förrän
hästen flåsade oss i ryggen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
