Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanjunkar Säfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
"Bra du Säfve", sa han — la, det vill säga, det
var adjutanten som fick förklara hvad han sade, ty
själf talade han franska — "ha ögonen med dig! Jag
tror bestämdt att en medalj skulle ta sig bra ut på
ditt breda bröst!"
Ja, det hade jag trott länge, jag med. Emellertid
gjorde vi honnör och satte i väg.
Det var inte roligt må tro. Kvällen lofvade att bli
mörk, höstvinden hven fram öfver nejden och
fran-soserna lågo kanske både här och där, och sköto
gjorde de alldeles etterbefängd t, när det bar så till.
Så man kunde lätt få sig en rispa i skinnet.
Men det var inte att tänka på det, utan att hålla
gluggarne öppna.
Yi hade väl kommit ett bra stycke fram, då vi
stötte på patrull. Det var en fransk postering. Friskt
mod bara! De hade fått korn på oss och det var
ingen annan råd än att bryta in. Och det gjorde vi,
förstås, jag och mina tio man, och det så att det
brakade efter. Det var bara en liten styrka,
knappast så många som vi; några slogo vi ihjäl i
hastigheten — skjuta kom förstås inte i fråga — och de
andra bundo vi. Och så hölls krigsråd.
"Nå?" frågade jag. "Ska vi fortsätta eller vända
med det vi fått? Man kunde alltid förhöra fångarne,
förstås, och så fa veta åtskilligt."
"Nej, vi gå väl på", tyckte Färm.
Det var alltid en framfus karl, den där Färm.
Han blef sedan korporal och stöp vid Leipzig.
"Ja", mente Modig, som alltid gjorde skäl för sitt
namn, "det kan vara roligt nog att komma dem litet
närmare och se huru de ha det."
Allons! Tre man stannade kvar med gamle Seger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
