Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanjunkar Säfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
113
käppen i ena handen och den andra på ryggen,
hälsade och pratade, utan att nämna ett ord om
gårdagens tvist. Fanjunkaren gick och småplirade på
sin vän och sade till sist:
"Bror blef visst ond i går!"
"Jag? Nej visst inte", menade den andre helt
oskyldigt, "Men hur fan kan bror drifva en
orättfärdig sak?"
Fanjunkaren stannade tvärt och såg vännen stint
i ansiktet. Plötsligt skrattade han.
"Vi äro ett par barn båda två, rätt så gamla vi
äro", sade han, "och barn skola ju roa sig. Blodet
kommer i litet raskare omlopp, ser bror, när vi
disputera en smula, och det är en nyttig sak."
Kapten Schulte gick i kyrkan hvarenda söndag,
det klickade aldrig. Lång och rak och hvit i
hufvudet som en dufva skred han stora gången uppfor,
intog sin plats, böjde hufvudet i hatten — jag tror
knappast att han kunde böja ryggen, åtminstone såg
jag det aldrig och måhända var det orsaken till att
han ej blifvit major — och satt så helt orörlig under
hela gudstjänsten, efter hvars slut han på samma
sätt marscherade ut ur kyrkan och hem.
Hvad gubben Säfve åter beträffar så besökte
han aldrig Guds hus. Då tempelklockorna började
dåna gick han sommartiden ut i den härliga
tallskogen, där vinden susade i trädtopparne och fåglarne
höllo konsert’ i hvar buske, satte sig där på sin
vanliga plats med den rastlösa älfven nedanför och höll
så sin gudstjänst i den fria naturen. På vintern satt
han med pipan i mun — åh, han rökte alldeles
förskräckligt, gubben, det fick nog mor Anna erfara!
8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
