Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fanjunkar Säfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
"Raljerar, nej fan heller!"
"Jaså", suckade han och satte sig åter.
"Jag-tyckte vi hade så bra nu båda två och trodde att
vi skulle få kampera tillsammans de få år, som vi
ha kvar."
Emellertid gick molnet öfver sedan han fått höra,
att de dock skulle på sätt och vis fortfarande bli
grannar. De kommo öfverens att i tur gästa
hvarandra en dag i hvarje vecka och därunder prata,
promenera och — röka tillsammans, och så skildes
de åt.
* *
*
I Burberget var ganska trefligt, ja mycket trefligt.
Gubbens två små rum lågo en trappa upp med härlig
utsikt öfver en liten glittrande sjö, hvari en å forsade
ner, stora bondbyar med sina ägor och den höga
skogen rundt omkring. Men där var stilla och tyst
och landsvägen syntes ej i fönstret och gubben
klagade för sin kamrat vid deras första möte, att han
mest saknade de friska hammarslagen.
"Ja, se bror," tyckte han, "jag börjar bli gammal,
fyllde 84 år härom dagen. Det tar, ska jag säga."
"Jo jo", menade kaptenen, som var ett par år
yngre, "det känns allt."
Jag ser de båda vapenbröderna framför mig än
i dag, nästan lika långa — fanjunkaren dock något
drygare — lika hvita i hufvudet och med lika barsk
uppsyn båda två. Kaptenen, som bodde långt från
mitt hem, kände jag dock ej stort mer än till
utseendet, men hos fanjunkaren var jag uppe många
gånger, såg med vördnad på hans gamla värja, där
grafrosten slagit sig ner, tummade på hans medaljer,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:29:55 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/karnfolk/0126.html
