Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fanjunkar Säfve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
men letade förgäfves efter någon galonerad uniform.
Sådan hade han ingen kvar, hvad skulle väl det tjäna till!
Och åren togo ut sin rätt. Gubben, som då han
ej var ute och marscherade, gärna satt på soffan vid
sitt fönster utåt sjön med den gamla rökmössan på
hufvudet och sög sin eviga pipa, uteblef en dag från
mötet med sin vapenbroder i dennes hem. Kapten
Schulte gick orolig omkring och väntade och svor
och småträtte, men ingen fanjunkare kom, och så
lät han saken bero till nästa vecka, då det blef hans
tur att fara ut till Burberget.
Han kom som vanligt, men mot vanan mötte
honom ej fanjunkaren ett stycke på vägen.
"Hm", mumlade den rake, hvithårige kaptenen,
då han klättrade uppför den branta trappan, och w’hm"
mumlade han än en gång, då han fann sin gamle
treflige sällskapsbror och krigskamrat ligga i sängen
helt blek och beskedlig och matt nicka emot sig.
Han satte sig.
"Jaså, bror hade förhinder", sade han sakta och
tog vännens hand.
"Ja, som bror ser", sade den gamle. "Det är
åren, bara åren, ser bror. Den sista
generalmönstringen", tillade han med ett försök att le.
Kaptenen tycktes oberörd, men kramade vännens
hand och kände en underlig känsla gripa sig. Han
såg hur det var fatt.
"Bror ska ha mycken tack", sade nu fanjunkaren
med sakta röst, "för alla de år, som vi varit
tillsammans. Det blir kanske litet tomt efter mig, men
bror kommer snart efter, tänker jag."
"Tack själf, bror", nickade kaptenen rörd. "Det
töfvar nog ej."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
