Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flink-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
sen, där hon kokade ärligt förvärfvad både korf och
fläsk. "Ånej, fai* ingen lär komma till oss, stackare."
"Stackare! Åh, så länge vi ha hus och hem och
mat, så äro vi väl inga stackare heller. Men se där,
kommer inte någon därnere ändå!"
"Hvar då?" frågade gumman, nyfiket tittande i
den alltmer mörknande dagen ut genom de dunkla,
halffrusna rutorna.
"Jag tycker att det går där längst ner i gatan."
Så var det ock, ty efter en bra stund hörde man
någon skjuta upp dörren därute och stampa af sig
snön i farstun samt långsamt stiga in i det nu
half-mörka rummet, som sparsamt upplystes af den
brinnande rishögen i spisen.
"God kväll och god jul!" ljöd en tvekande röst
och en väl ombonad varelse med ett stort bylte i
fånget steg sakta fram ur mörkret vid dörren.
De båda gamla ryckte till. Hvad i Herrans
namn ville detta säga? Anna hemma på själfva
julafton!
"Är det du, Anna?" frågade mor och sväfvade
på målet, och far, gripen af en ond aning, knäppte
samman de grofva händerna öfver sin bibel.
"Ja, mor", snyftade den tillfrågade och sjönk ner
på bänken vid fönstret, under det att ett litet barns
jämmer lät höra sig ur byltet.
Far satt tyst och bara lyddes. Då han fick
höra barnets klagan — slika ljud hade ej varit hörda
i stugan på tre och tjugu år — klack det till i den
gamle.
Ingen hade hälsat dottern eller bjudit henne
välkommen hem. Nu steg modern långsamt upp, kom
fram till henne och frågade med en besynnerlig, hård röst:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
