Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flink-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
"För Guds välsignade skull, barn! Hörde jag rätt?"
Dotterns snyftningar tilltogo ocb den gamla
intog åter sin plats vid spisen med förklädet för
ansiktet. Det var tyst i den halfmörka stugan, därute
svepte nordans vinge dånande förbi och skogens träd
suckade och böjde sig under trycket, och därinne
hördes endast dotterns undertryckta snyftningar och
barnets kvidan. Sorg och olycka hade med de två
dragit in i den åldriga stugan och de gamla
föräldrarnes hjärtan stodo stilla af förskräckelse och ångest.
Deras Anna! O Gud, deras Anna!
Flinkfar böjde sitt gråa hufvud, böjde det under
det oväntade, våldsamma slaget, och ett par tunga
tårar föllo långsamt ner i den heliga boken. Deras
Anna! Det kära, välsignade barnet! Hur i Herrans
namn hade hon burit sig åt? Så stadig och lugn,
så vänlig och glad, som hon alltid varit! Och nu
kom hon hem till dem, hem till far och mor i deras
fattigdom, med sitt barn, ett stackars värnlöst och
fader löst barn! Stackars barn! Och stackars mor
och föräldrar! Och att det skulle gå så med deras
Anna! Fattiga, fattiga barn!
Han hade setat tyst, men nu steg han upp, gick
med fasta steg fram till sitt barn, sin Anna, och
räckte henne utan tvekan den arbetshårda handen.
"Välkommen hem, barn", sade han lugnt. "God
jul i Jesu namn! Yisst kommer du litet oväntadt,
men välkommen ändå!"
"Tack, far", hviskade dottern och såg genom
tårarne upp i det gamla kära ansiktet. "Tack",
hviskade hon än en gång, då hon tog hans hand.
Gumman tycktes ha väntat på far. Hon torkade
nu sina ögon med förklädssnibben och kom fram och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
