Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flink-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
och inget hade hon skrifvit, men så mycket hade
hon hört, att han nu var utom all fara och kanske
snart nog komme hem.
Och hvad skulle han månne göra? De hade
många gånger talat därom, väl vetande huru illa de
hade ställdt, och han hade alltid sagt sitt fasta
beslut vara att gifta sig med henne, men icke mot,
utan med sin mors samtycke, och detta hoppades
han så småningom kunna utverka. Men så kom
olyckan, först öfver honom och så öfver henne, och
han kunde ej hjälpa sin hjärtans kär, sin stackars
Anna, utan låg själf hjälplös och sorgsen på sin
sjukbädd, under det att hon fick taga emot stormen så
godt hon kunde.
Men han skulle nog komma ändå, komma ut till
henne och åtminstone säga henne ett tröstens och
hugsvalelsens ord i all bedröfvelse och smälek. Det
var Annas dagliga tanke och förhoppning under det
trägna arbetet vid spinnrock eller väfstol hela den
långa, kulna vintern, som med all makt bröt in öfver
landet med köld och snö. Och för sin gamla mor och
far och för den lille pilten i Flinkmors skröpliga
vagga upprepade hon nästan hvar dag, ehuru som
det tycktes allt mera hopplöst:
"Han kommer allt! Var säker på det!"
Och hon såg ofta ut genom de små, nästan
öfver-yrda fönstergluggarne ned i den långa gatan, och
nog färdades många där både upp och ner och
stannade till och med invid stugan och stego in under
det låga taket, men inte syntes Anders till. Och
dock hade han nu äntligen kommit hem igen frisk
och färdig, efter hvad hon hört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
