Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flink-Anna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
hjälpa opp’et så godt jag kan. Ser du Anna, om
jag hade varit hemma då, du vet, så hade det väl
ej gått som det gick, fast mor förstås är litet katig
af sig."
"Din mor ja, hvad säger hon nu?" frågade Anna
nästan andlös. Hon hade ju rakt glömt bort
gumman i öfverraskningen och ett moln drog sig åter
öfver den leende framtidstaflan.
"Min mor ja", Anders drog litet på målet, "hon
vet både hvart jag har farit och hvad jag ämnar
göra, och hon sa just hvarken till eller ifrån. Se,
jag har också min vilja, när jag sätter till."
Anna satt en lång stund tyst, men reste sig sedan
upp, litet blek i ansiktet.
"Kära Anders, det var mer än vänligt af dig
att tänka på mig, stackare, och komma hit; en annan
hade kanske inte gjort det. Men du kan väl förstå
att jag inte vill tränga mig in i ert hus. Jag skulle
väl aldrig ha en glad dag, om jag visste att din
mor skulle gå och bära agg till mig eller se mig med
onda ögon. Så det blir nog ingenting af, stackars
min gosse!"
Hon sjönk åter ned på bänken med förklädet för
ögonen.
Anders satt alldeles stel af öfverraskning. Hvad
ville väl detta säga? Var flickan tosig? Ville hon
inte ha honom? Slikt hade han visserligen icke
tänkt sig.
"Vill nu inte ha mig, Anna?" frågade han hest.
Hon slog upp sina ögon, sina stora, djupa ögon,
och måste ovillkorligen le mellan tårarne.
"Visst vill jag ha dig, kära Anders", sade hon,
"men du förstår väl att jag inte vill truga min in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
