Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedsborättarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
med att sopa, städa, skära hackelse, breda ut strö
och lägga foder i ordning.
Tillfredsställd, men utan ett berömmande ord,
gick han ut genom grinden vid den stora byggnadens
hörn och hade nu en stor del af gårdens mark
framför sig med sakta sluttande åkrar och ängar, raka
diken och välstängda gärdesgårdar. Men den blick
rättar Ström kastade omkring sig såg intet af
naturens skönhet, icke ån, som därnere bred och
ståtlig-sakta flöt fram bakom alarne, icke Burberget, det
alltjämt fagra Burberget, som tronade på sin höjd i
solljuset, icke heller de vackra, rödfärgade
bondgårdarne, som lågo i en lång rad utefter åsen med den
mörka skogen bakom. Ånej, af allt detta såg han
intet, men väl såg han en af sina plöjare, som längst
bort invid Bengts gamla gärdesgård tycktes rasta
mer än han ansåg sig kunna tillåta.
Det töfvade inte länge förrän rattara var på väg
dit och karlen, som fick ögonen på honom, satte
helt säfligt sina oxar i gång och började plöja sina
fåror med solen gassande på ryggen.
"Det var fan du Pelle, hvad du är trög!" skrek
rattara på afstånd. "Du behöfver hjälp, kan jag se!
Och krokiga fåror sen!"
o
"Aåh", mente Hastigs-Pelle, som han vanligen
kallades, ehuru han egentligen ej ville kännas vid
mera än det sista namnet, "en är väl folk och kan
behöfva pusta ett tag."
"Där har du för pusta!"
Rattara var nu framme och gaf Pelle en allt
annat än vänlig stöt i ryggen.
Men Pelle var ingen käring och Hastigs-Pelle
kallades han för sitt hastiga humör. Han släppte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
