Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedsborättarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tömmar och piska, spottade ett tag i sina grofva,
valkiga händer och utbrast ilsket:
"Att inte befallningsman skäms!"
"Hvad säger du karl?"
En kraftig örfil gaf uttryck åt rättarns harm
och Pelle höll på att vända benen i vädret. Men
han stöttade styft emot och högg nu rasande tag i
sin förman därute på gärdet, medan de tröga,
hop-okade oxarne helt säfligt stodo och idislade utan att
vända på sina hufvud och medan gamle fanjunkar
Säfve, som kommit gående stigen framåt utanför
Bengts fallfärdiga gärdesgård, helt öfverraskad
stannade och betraktade striden.
Dess utgång var snart gifven. Det kan ju hända
att Pelle var stark, men inte lönade det sig att hugga
Smedsbo rättarn i kragen, ty honom rådde väl ingen
på. Han lade ock vid första sammandrabbningen
sin försumlige plöjare i mark, men tycktes respektera
dennes frihetsbegär, ty ban gjorde ej min af att
prygla upp honom ehuru den grofva oxpiskan låg
alldeles intill.
I stället steg han fram till plogen, tog upp de
på marken liggande tömmarne, lade dem om sin
hals och fattade plogen.
"Se nu, Pelle!"
Han satte de långsamma oxarne med skarpa
tillrop i rask takt, körde en rak, vacker fåra ända
fram, vände och kom tillbaka och höll invid
gärdesgården med oxarne, som med utsträckta hufvud och
fnysande näsborrar legat i duktiga tag.
Pelle, som dammat af sig en smula, stod och
såg på och sade ej ett ord. Xu lyfte han på mössan
och tyckte smått förlägen, men med en arg blick:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
