Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedsborättarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
163
Rättar Ström smög sig smidig som en katt och
fullt "behärskad utefter ena långsidan, slank in under
den höga bottnen, där skogskälkar och andra smärre
åkdon förvarades, och såg Hastigs-Pelle långsamt
och stönande och tryckt intill väggen vika förbi
hörnet och närma sig den ena af de stora inkörsportarna.
Han öppnade den med darrande händer, steg in i
mörkret och drog den sakta igen efter sig.
Nu hade hämndens timme slagit ! Xu ville han
tända upp en eld, som skulle lysa öfver halfva
socknen och minnas i mannaminne och värma honom
och hans förtryckta kamrater, en eld, som nog skulle
sveda den hatade rattara i pälsen, ty han stod ju
för "et förstås!
Han darrade i hela kroppen och med fumliga
händer tog han fram sina förstörelseredskap. En
gnista, och all denna samlade gröda, som vuxit upp
af deras svett och arbete och som var ämnad att
tillföra husbonden tusentals af riksdalrar, skulle brinna
i Instig, vild yra, en helvetets glädjeeld, ett rykande
hämnd- och försoningsoffer!
Uslingen, den vilseledda stackarn, ämnade just
stryka eld på en tändsticka där han stod framböjd
emot den närmaste halmtrafven, då en stark hand
— åh, han kände igen taget allt för väl! — grep
honom i axeln och rättarns röst hördes i hans öra:
"Är du rent från vettet, karl!u
Förfärad tumlade han baklänges och kom ej till
sig förrän han stod därute stödd emot väggen och
ruskad af sin förmans starka näfve.
"Jag skulle — jag tänkte —" stammade han,
nästan förstenad af skräck oc-h fasa.
"Du gör dig olycklig karl! Yill du nödvändigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
