Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smedsborättarn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
på fästning? Har du inte hustru och barn? Är du
rent förbannad!"
Han skakade honom rasande.
"Försök inte en gång till, det råder jag dig till!
Sker här den minsta olycka så lagar jag att ni bli
häktade allihopa! Jag ser och vet allt, förstår du,
så det går i alla fall inte för er! Gå in och lägg
dig Pelle! Vi låta saken hvila. Men akta dig och
håll dig i skinnet!"
Han följde den förkrossade statkarlen, som trodde
att rättarn rakt var den lede själf och som förvånade
sig öfver så skonsam behandling, till trappan, slog
honom på axeln till afsked och sade:
"Gör inte onVet!"
Den natten satt •rättar Ström en bra stund på
sängkanten och funderade på ett gammalt, halft
för-bleknadt barndomsminne, som egendomligt nog
trängde sig fram just nu, en saga, som hans mor, hans
oförgätliga mor, en gång berättat honom.
Solen och stormen tvistade med hvarandra,
hvilken af dem vore den starkaste. För att slita den
uppkomna tvisten öfverenskom man, att den som
kunde förmå en vandrare, som väl insvept i sin kappa
syntes gå vägen fram, att aftaga densamma, skulle
anses vara den starkaste af de två.
Stormen började först, men ju mera han rasade
och for fram med ursinnig fart, desto bättre svepte
vandraren kappan omkring sig. Men då solen kom
och göt sina värmande, betvingande strålar öfver den
gående, löste denne snart upp sin kappa och aftog
den slutligen helt och hållet.
Solen var starkast.
Solstrålar, tänkte Smedsborättarn, värme, hvar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
