Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fänrik Robert Petrés dagbok 1702-1709 - Robert Petrés dagbok under kriget ifrån år 1702 till slaget vid Pultava - Anno 1706
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
då han frågade mig, om jag skrifwit brefwet och
memorialet färdigt till Gref Frölik /: som j Leijonhufwudz absens
förwalltade gouwerneurs embetet i Riga :/ hwar j man
anhollit om några l,000:de gongar hesteskor och söhm
jembte ett och annat mehr, som reqvirerades för armen.
Der på jag swarade, att conseptet, som skulle läggas adacta
wore färdigt, men ännu intet rehnt skrifwit, hwilket jag på
des befallning jnntog och honom föreläste, swarandes [han],
sedan det war skiedt, att det war wehl och att jag det
skyndesambst skulle skrifwa reent, seijandes derpå till mig
således: War nu glad Petre! Hwarpå jag tigande stadnade
och såg på honom, då han sig wijdare yttrade, att Fendrik
Rosberg wore dödh och tillsade mig att få bekläda hans
stelle, bad mig för den skull att minna sig på, när
Generalen kommer jfrån Sweriget, så skulle han mig projectera,
derföre jag som billigt tackade, emedan jag alldrig honom
om något avancement anlijtat. Ty gick jag effter giord
rewerance ifrån honom jnn utj cantzeliet, der att förfärdiga
hwad jag hade att giöra. Strax derpå kom Hr Öfwerste
Leutnant Bruchner till mig och refererade mig Rosbergz
död, och sade sig willja nu gå jnn till Hr Öfwersten och
recommendera mig i des stelle till fendrick. Hwarföre
jag fant mig skylldig wara att tacka honom sampt
recommendera min persohn wijdare hoos honom, stellandes
mig, som jag ingen kunskapp der om hade, för än han det
mig refererade. Något dereffter gick jag jnn till Hr
Öfwersten att låta underskrifwa bref och memorialer. Då han
sådant giordt, frågade han mig, hwad jag har giordt
Öfwerste Leutnanten emot, som mig så högt dis
recommen-derat, der på jag swarade, att sådant wore mig obekant,
då han sedan sade, att han mig på det högsta befordrat.
Har jag alltså orsak att tacka Gud, som uppweckt goda
menniskior, som mig recommenderat, särdeles som jag
alldrig der om hwarken hoos en eller annan ansökning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
